De känns som om de 50 kvadratmetrarna som jag varit instängd i under en evighet nu, minskar och minskar. Att ligga i en soffa, mellan samma fyra väggar dag ut och dag in och vara för sjuk för att ens ta sig fram till fönstret för att öppna det och kunna få lite frisk luft...är inte vad man önskade sig. Har hunnit med ett Glee-maraton, ett Rebecca&Fiona-maraton och en otrolig mängd filmer och en hel del dokumentärer. Rastlösheten börjar krypa i kroppen och allt jag önskar är att vara tillräckligt frisk för att kunna umgås med riktiga människor istället för alla digitala personer. Men tills det händer så får jag nöja mig med mina vänner Rachel, Phoebe och Chandler.

180-säng, Glee och Alvedon. Nu avslutar vi tydligen 2010 med att vara dödssjuk.